Norrländska Korrespondenten – 23 april 1869, sida 3

jemförelsen föga glädjande konklusion öfwer landets sanna tillständ slutas. Aldrig får man ett klarare begrepp om dryckenskapslastens stora och grym ma makt inom wårt land, än då man wistas någorstäres i fremmande land, och der anställer jemförelse mellan detta och wårt eget i nämnde hänseende. Hwar och en, fom haft tillfälle på sådant nös digt afstånd göra sina betraktelser, skall ide annat än djupt beklaga wårt arma fosterland. Man anser der för en oers hörd företeelse, om en drucken person träffas ute i werlidshwimlet och han ans ses förlorad. Man begagnar ide fpirituosa annars, än någongång på samma sätt, fom wi taga wår aptitssup, och lifwäl wågar jag med full såkerhet pås tå, att man ter arbetar med mera kraft, ihärdighet oc uthållighet, än här. Och träder man in på ett näringsställe eller, om man få wil falla, frog der och här, hwilken skilnad på gåster, hwilken fil nad i ordnina och skick! J kännen litet hwar mina herrar! knappt nägon af oss will besöfa ett ställe här, der arbetaren stall hafwa sitt tillhåll för erhållande af mat och tryck, af fruktan för öfwerwåld, oortning, orenlighet och liderlighet af alla flag, och hwad är ersaken, om ej dryckenskapslasten. Deremot hur helt annorlunda i utlandet, der man till och med wid samma bord fan få fe ftatgs mannen, wetenskapsmannen, den fina werlesmenniskan och den simpla arbetas ren. Allt förråder inbördes aktning och ömsesidig wisad höflighet. Ordnina, rens linhet och uppmärtsamhet och dessutom billiga priser göra hwarje sårant ställe till en treflig förfriskningsort, der hwar och en ogeneradt tillbringar en ledig stund, oc) hwarifrån han ej medför nås gon fläck på sitt anseende. Wäl fan äfwen der någongång det skummande ölet lifwa sinnet, hwilket kan hafwa en godmodig uppsluppenhet, en till och med någongång stojande munterhet till följd, men aldrig lift bränwinet, den ruspifwande inwerkan, fom förtager mennic skan förståndet, förorsakar fullkomlig gas lenskap och gifwer upphof till de oftast af de gröfsta brott åtföljda livelfernas uppwäckande. Brottmålsprotokollen wid wåra rättegångswerk wittna tywärr alltför ofta om spirituofa dryckers mäts tiga inflytande på menniskans dåliga handlingar och huru ofta just dessa gif wa anledning till de gröfsta brott, torde hwar och en noggrannt erfara, som icke förnämt kastar sina blickar bort från de dåliga handlingarnes rätta källor, utan uppmärksamt från desamma följer det ondas strömfåra ut i det menskliga elänsdets mörka werlrshaf. Wi hafwa nyss haft ett talande exempel från wår grann: stad, der säkert ide till dess samhälles skam och wanära wilseförda medborgare skulle förglömt till enen olycka sin pliat så långt, som nu blifwit fallet, om ock orsak till missnöje möjligen funnits, får wida ej rusdrycken döfwat förnuftet, mil: seledt tankekraften och förwandlat an: nars fredliga medborgare till frivftörande röfware. Gå wi nu widare till betraktelsen af wårt eget samhälle, så torde wi wäl ej länge behöfwa få frågan obeswarad, hur ruwida här några åtgärder böra mwidtagas till stäfjande af starka dryckers för: tärande. Af revisionsberättelsen af 1868 öfwer Sundswalls utskänknings bo lags