Norrländska Korrespondenten – 23 april 1869, sida 3

Ilvarjehanda. Tandläkarekonsten i Japan drifves af en af de lägsta folkklasserna, hvilken ströfvar omkring och bär med sig en låda, utsirad med messingsprydnader, på hvilka man kan igenkänna hans yrke. En tandutdragning, verkstäld af en sådan person, anses i Japan såsom en mycket vigtig sak, och icke så alldeles utan skäl, då, som det påstås, döden (förmodligen genom stelkramp) ej sällan blir följden. Tanden utdrages med fingrarne, men lösgöres först medelst en pinne och en kraftigt förd hammare. Operationen är ovanlig; dock hade en doktor Wedder, som berättar detta, tillfälle att få se några så utdragna tänder hos en af dessa qvacksalfvare. Vid dem qvarsuto stora stycken af sjelfva käkbenet. Under sådana förhållanden skulle man knappt tro, att konstgjorda tänder, fasthållna genom lufttrycket, här begagnats så långt, man minnes tillbaka. Dessa tänder utskäras af elfenben (af flodhäst), beslås rikligen med små metallbucklor och fästas starkt på det hårda skalet af ett slags kurbits, som skäres i öfverensstämmelse med tandköttets och gommens oregelbundenheter. Doktorn hade åtskilliga sådana satser i sin ego.