Norrländska Korrespondenten – 23 april 1869, sida 3

de hafva en skönhet i stället för mig, och man skulle kalla oss för oskönhet och fulheto— Om man gjorde det, Louise, svarade han, så gerna för mig. Jag har alltid i dig sett en skönhet och om man vill beteckna mig som ful, så skall jag finna mig i mitt öde. Man måste som vanligt gifva efter för friarens enträgenhet. Ryktet ville i början ej låta denna förvånande underrättelse, denna allt annat öfverträffande fullständiggörelse af Jacob Haltzmanns testamente, gälla för sanning. — Uvad! den fula Louise Werner skulle ha knipit den vackraste och rikaste ungkarlen i orten? Det är icke möjligt! Man var öfverallt förvånad. Ja till och med uppbragt emot mig. Jag underrättade Hugo derom. —Det enda jag beklagar, svarade han, är att jag har öfver 2,000 rdr i räntor obh att du alltså får behålla ditt arf; jag ville endast ha din person. Denna hans önskan blef äfven uppfylld, emedan med hans och mina föräldrars samtycke dessa undergörande tjugofyra tusen rdr blefvo öfverflyttade på min syster Mary. Hon lär föröfrigt ej behöfva några pengar för att få en man, då hon lofvar att blifva en verklig skönhet.