Norrländska Korrespondenten – 23 april 1869, sida 2

Mitt arf. Berättelse. Öfversättning. (Forts. fr. n:o 30.) Fru Reichman såg särdeles vigtig ut vid min ankomst. — Ilan är kommen, Louise, hviskade hon, sedan vi utbytt helsningar. — Hvem är kommen? frågade jag. — Hr Gutherz, arftagaren. Min man har gått för att inbjuda honom hit i afton. Jag hoppas att han kommer. Hon aflägsnade sig i detsamma för att emottaga andra gäster. Jag roade mig dugtigt. Sedan jag fått det undergörande arfvet lät man mig ej längre sitta i en vrå af rummet och ha tråkigt. Till min stora öfverraskning hade jag kommit i oviften9. Utan tvifvel gjorde den uppmärksamhat man visade mig, att jag blef mera glad och liflig. och medvetandet af mitt oberoende gaf mig större säkerhet och sjelftillit. Sednare på aftonen trädde hr Reichman in i salen, men han var ensam. Jag hade gerna velat veta om arftagaren anländt med honom, emedan jag var mycket nyfiken att göra hans bekantskap, Hr Reichman begagnade ett uppehåll i dansen att förmå mig att sjunga. Midt under sången — det var den behagliga: När svalan drager