Norrländska Korrespondenten – 20 april 1869, sida 3

gen, var den ursprungliga orsaken till hans förlägenhet, och ehuru denna ej helt och hållet försvunnit, var den betydligt förmildrad. Mary besökte en förträfflig uppfostringsanstalt och gjorde stora framsteg. Jag var nu äfven i tillfälle att arbeta på min egen utveckling, som hittills blifvit försummad, och gjorde bland annat den upptäcten, att jag hade särdeles fallenhet för musik och en ovanlig vacker röst. Jag hade alltid haft mycken håg för sång, men varit nödsakad att inskränka mig till gamla ballader, barnsånger och småvisor. Nu antog jag en musiklärare, som berömde mig mycket och som rätt ofta kom i hänryckning öfver miss Werners vackra röst. — Ni har en ovanligt vacker röst, miss Werner, sade han, och skulle kunna göra er lycka på scenen. — Min lycka är redan gjord, svarade jag. Löjligt var att se, med hvilken aktning jag nu blef bemött, sedan jag kallades miss Werner och blifvit egarinna till 24,000 rdr, emot då jag var den fule Louise Werner och egde intet. Man påstod nu att min röst var alldeles nödvändig för sången i kyrkan, en upptäckt, som man aldrig förr hade gjort. Jag emottog otaliga bjudningar och tycktes verkligen hafva blifvit en person af mycken betydenhet. Hur ofta tackade jag icke i mitt hjerta den