Norrländska Korrespondenten – 16 april 1869, sida 4

ty jag skall lägga hand på fria pressen, skall hejda tidens milda salhetsström — famt twinga bom att strifma mitt beröm! O, bistån mig i mörkrets matter alla! Jag eller tryckjriheten måste falla! Hwarjehanda. Småplock. Den metaniska lraften hos wågorna under storm, är mycket stor; Stevenson antager trycket deraf till 6,000 skälpund pr qwadratfot. — När man stkriswer fort, genomlöper pennspetsen en wäglängd of 16 1 sot i minuten. — En flugwinge gör 600slag i sekunden — Spänningen of alla ftrångarna i ett piano motfwarar 12 hästars kraft. — För de penningsummor, som ärligen rölas upp i tobak, endast i Swerge, skulle man kunna bygga 4—5 mil jernbanor. — Omuiretfen af ett hamptåg, delad i tum och antalet tum divideradt med 5, gifwer det antal tons tåget kan bära. — Ett trappsteg bör wara 7 3 tum högt och 9 tum bredt. — Superiorsjön i Norramerika ligger 600 fot öfwer hafwet; de andra stora ins sjöarne i samma tand 578 fot öfmer hafs wet oc innehålla tillsammans ungefär hälften af allt sötwatten fom finnes på jordllotet.,, — Öfperilning. Hustru, hustru! Hwart ha windrufworna tagit mägen? — Åag tror, min wån, att hönsen pickat i fig dem, war hennes beskedliga swar. — eSsönfen, hönjen! Det måtte ha warit twäbenta höns Ddet, röt han ursinnigt. — Min wän, har du nånsin sett annat flags höns? swarade hon lila bessedligt. — Göftabuds-Balkfen. 1 Kap. 1. Hwar någor Gästabud hälla will, bjude i rättan tid wänner sine; bjuder nägor setnare, än thå maten på bordet är, blif we antingen otackad efter erhålle ffam till tack och maten ligge ogild. g 2. En wärd må godt glas win gifwa och godt öhl, och tröste thå then gäst, som i glas eller kanno spottar. 3. Then wärdinna, fom trumpen är, hafwer gäster fine illa fägnat. Then litet giswer, men glarer är, ware saklös. 2 Kap. 1. Then gäft, fom obuden kommer, ffall bland de obudne sittja. Ej må någor sig i annars lag trängja, eller obuden i högsätet llifwa, eller mat med fig i ficko taga; gör någor thet, strafsas som i snålaballen stadgas. g 2. Then ther i mat efter dryck öf. werflödar, plifte med sjnk mage och rusigt hufwud, utan widare ransakning och dom. g 3. Nu uppkommer strid, huru mycket man drickja skall; dricke then thä mäst fom mäst tål, dock ej mer, än theraf man wäl mår. Gör någor häremot, plikte fom i S 2 thetta lapitlet stadgadt är. g 4. Kaka fall för wärdinnans skull ätas; then ej gitter, läte thet blifwa. 5. Nu är man fömnig och wäl plå: gad, hafwa thå frihet utbrytning ur laget ästa; nelar wärd thet, tage gäst intet af sked, och må ban ändock opåtalt gå; gif wer wärd lof dertill, hafwe ingen gäst matt att klander göra. 5 6. Ingen gäst stall låta wärefollet tackadt warda; hwar någor thet förjumr mar, warde ej mera gästbuden. — Också ett förswar. I England är det ide fom hos ofz tillåtet för en enlling att gifta fig med sin hustrus syster och ehuru under en lång följd af år fråga derom wäckts i parlamentet, har man äns då ide luckats att genomdrifwa frågan. djwen i det nu samlade parlamentet har frågan bragts å bane och med anledning häraf upprepar man mi till förswar Der före ett yttrande, fom tillskrifwes ford Bal: merston: När en älta mon, fom warit få lycklig att han fått begrafwa fin hustru, är få dum att han mill gå ästad och fria en dåna tils. få låt honom för allt i werlren