turens gröna, skimrande sammetsdrägt, pittoreska klippor, med mildt formade, mild luft mellan bergen, frodig växtlighet och lifligt fogelspel göra Blekinge till en Svensk Armidaspark; en Floras lustgård, på en gång enformig och omvexlande; enformig, ty samma grönska, samma friskhet, samma läckerhet i landskapens former möta ögat nästan öfverallt; omvexlande — ty från Djupadals romantiskt sköna, sublima däld och klipporna deromkring, och Djupafors, som med ett brusande sorl bryter nejdens tystnad, till den leende utsigten från Snäckebacken vid Ronneby och taflan af Carlshamn, sedd från Asarum, finnes nästan ingen naturskönhet, som ej, åtminstone i miniatur, igenfinnes i Blekinge. Det är ett litet naturens konstkabinett, en i de minsta delar täckt utförd modell, hvarefter hon på särskildta ställen i Skandinavien utför sina bilder i stort. En utmärkt snygghet, ett städadt behag, en viss osökt prydlighet rada öfverallt; husen synas som vore de målade på en tafla, törnrosrankor slingra sig uppför väggarne af landtmännens boniugar, smyga sig in genom fönstren och dofta emot den resande, hvilken från vagnen knappt hinner uppfatta och njuta allt hvad de retande landskapen bjuda.