fig bod statsjubmäktige i jtäderna och kommunalnämnten på landet, regfa auttoriteter stulle fästa affeenve endast på teras goda serer och brist på medel för att bifalla deras begäran. Men fastän mår oförgripliga mening är, att det bör ligga endast i kommunalnämndens och statofullmältiges skön att berättiga eller ide berättiga de sturerande till understörs uppbärante, så hafwa wi dermed icke welat pastå, att feren bör fortfara. Den bör rentaf bortskaffas, såsom warande oförenlig med tidsandans fortringar. Folket har neml. nog dryga utgifter ändå båte till kommun och krona, vet har barn att hälla i skelan, barn, fom mer än antre äro i behof af understör, för att ice blifwa betungadt med extra utgifter till rita föräldrars rita söner. Wi tro, att rektorsembetet gjorde klokast i att taga initiativet och rentaf upphöra med viaticibrefs utsärdande. Den allmänna opinionen har redan längesedan utrömt tiggeriet — och att trotsa denna lär wäl ej i längeen på för fia, allraminst i ett konstitutionett samhälle.