Norrländska Korrespondenten – 13 april 1869, sida 2

samt tillade, då han nödgades widgå en förut lemnad uppgift att han nemligen i spetsen för solkhopen urstitjt en läng tarl kladd i mössa med gråknottrigt slinnbräm, att han gjort denna iakttagelse stäende på bron öfwer kanalen nedanför den förbi tonful Wahlströms hus löpande gränden i detsamma hopen på westra storgatan passerade förbi sagde gränd. Härwid bör man ihägtomma dels det ide obetydliga afftåndet dels också mörkret, fom gjort det omöjligt för få många andra wittnen att på blott några få ftegs afftånd igenkänna mötande personer. Till ransatningen i tisdags woro ine kallade och tilltalade slrärdaregesällen O. Noren, hwillen blifwit hättad, bondeför nerna Erik Sundberg i Garluö och Miårs ten Eritsson Alander i Åtre samt husmanssonen Anders Jonsson äfwen i ÅAkre, allt Rogsta socken, äfvensom mjölnardrängen Lars Fredrit Lindbom i Lund, Forssa socken. Samtlige dessa förnelade all delattighet i upploppet. Af de många wittnen, fom denna dag hördes, wunnos blott få upplysningar i målet och hwad särslilet flera af de från Rogsta inkallade wittnenas berättelser angär syntes desamma wara särdeles wäl öfwerlästa till de anklagades förmån. Emot fiskaren L. O. Forsberg och smeden Olof Swedberg från Rogsta yrlade åklagaren, att de stulle hänwisas till fina resp. själasörjare för att underwisas om wittnesedens wigt, men som rätten ansäg F. och S. icke i sina berättelser hafwa ådagalagt någon ofta dighet eller inwecklat fig i stridiga uppgifter, få förtlarade rätten berörde yrtande ej funna bifallas. Nästan alla de hättade begärde att få tomma på fri fot, hwillet afslogs. — Ett fond i fottigwårdsförordningen. J Halanrs-Poften läses: Det bar hittills warit antagligt, att den lommunalstyrelse, fom upptagit en tiggande person och forslat tenne till hemorten, warit berättigad til ersättning derför utaf den kommun, vit den tiggande hörs be, utan afseende derpå om bettlaren wurit sattighjon eler ide. Af ett färslt prejuditat hos kugns befhde i länet wijar fig, att i sednare fallet (då den forslade tingaren ide är fattighjon inom fin tommun) ingen erfättning lagligen fan ådömas. Kommunalnämnden i Eftra socken låt neml. sistl. sommar till Räfwinge församling skjutsa en till sistnämnda försam:ing hörande, inom Eftra socken bettlande person, och lagsötte hos kngns befhde om ersättning derför; men på kommunalnämndens i Räfwinge förklaring, att personen i fråga då ide war fattighjon och sjelf möjligen egde tiugång, har den sökande tommunalnämndens begäran icke kunnat bifallas. — Af 18 6s i sattigwärdsförordningen wisar fig oc, att endast för fattigunderstöes behöfwande fan fåran erfättning ifragatomma, hwaremot 20 s förmår, att andra bettlande, fom fyllt 25 år, skola behandlas såsom förswarslöse pers soner, äfwensom att bettlande barns före äldrar eller målsmän skola pä lita sätt behandlas. omm MAY : ?