Norrländska Korrespondenten – 9 april 1869, sida 3

skapsiswer satte en fåran tillit till fin fästmans redlighet, att hon gaf Elias en lagligen på honom transporterad fluldsedel å 3,600 mark, hwilken Elias mälswilligt öfwerlät åt egaren mot en ringa lösepennina. — Elias öfwergaf nu dens na redligt ålskande enka, som till följe häraf yrkate att rätten skulle tilldma henne hennes åälskling, sågande fix ialla titens skiften wilja följa fin Elias, och hänga fast wid honom, hwadan tingsfollet tog till ordstäf: På Elias ropar hon —. — En fasawäckande olyckshändelse har i gresstapet Yorkshire tilldragit fia uns der en af Ainsly. jagtsällskapet den 4 Februari arrangerad räfjogt. Hr Charles Seingasby, mafter of the hounds, tom med ett talrikt sällskap, ejter en timmas skarp galopp, till stranden af floden Ure, hwilkens, genom bäftina regnskurar bes tydligt ökare watten, räfwen, förföljd af hundarne, just passerat. Utan att bes finna fia, ropade hr Charles på färjfare len, hwilken också med tillhielp af fin son gjorde färjan klar. Knappt hare färjan landat, dåre passionerade jägarne med fina hästar och bundar trängde fig in i båten. Främst hr Charles och fer herrar från grannskapet, med flera officerare från York, tillsammans 16 personer. Utan att ana någonting ontt, lemnare sällskapet stranden, men i minds ten af den forsande strömmen började färjan att gunga, hästarne blefwo oros liga, slogo bakut och med en plötslia stöt kantrade båten, störtande menniskor och djur hufwurstupa i wågorna. Nu började en förfärlig scen: bär och der såg man ett mennisko-eller häfthbujmud tyla upp, från stranden försökte de öfriga jäs garne att lemna hjelp, en hoppade bes slutsamt i strömmen, andra kastade ut linor och stänger, men olyckan bade kommit för hastigt; 6 af jägarne och nästan alla håstar drunknade. Hr Charles lik hittades ännu samma eftermiddag wid stranden; äfwen i döden hade han icke skiljt fia från fin lifhäst, en i hela Yors shire wälkänd hunter.