Norrländska Korrespondenten – 6 april 1869, sida 3

— värre än sjelfva döden, — och hans tanke blef derför alltmer bestämd, ända tilldess den slutligen öfvergick till handling. Han sålde på synnerligt gynsamma vilkor sin förträffligt skötta farm, förvandlade penningarne, under sitt antagna amerikanska namn, i vexlar på Tyskland, och inskeppade sig ändtligen på första segelfärdiga barkskepp till Hamburg. Men det var ingen glad återfärd till hemmet, till hvars kuster de öfriga passagerarne längtade; det var till domstolen lång, oändligt lång väg, hvilken hvarje morgon med det vaknande medvetandet frambragte nya qval; och svårt fick han redan här pligta för det han begått — svårare kanske än genom det straff, som menniskor kunde pålägga honom. Han talade ej heller under vägen ett ord, umgicks med ingen — och många personer ombord trodde till och med att han var stum. Till en början försökte man, detta oaktadt, att draga honom med in i sällskapslifvet; ty närvaron af en stum passagerare på ett så trångt begränsadt rum som ett skepp blir slutligen pinsamt. Men han undvek allt sådant, visserligen vänligt, men ändock bestämdt; och då man fann att man ej på något sätt kunde komma till rätta med