Norrländska Korrespondenten – 6 april 1869, sida 3

mål 5 rdr. Schermanska mordförsölet. Sedan wi förut lemnat wåra läsare del af Sollefteå härarsrätts ransakninasprotokoller och utslag angående häktade förre vice konsuln C. G H. Schermans försök till mord å herrar Ferrinand Guntrum ech John Bagge, meddela wi här Schermans ven 24 Mars å lands: kansliet aflemnade, till kongl. Swea Hof rätt ställda beswär i målet, så lydande: Till kongl. maj:ts på rilets Swea Hof: rätt! Emot urtima tingsrättens i Sollefteå ten 23 Februari t. å. afkunnate ulslag i anletning af det emot undertecknat ans ställda åtalet för mitt den 28 Januari gjorta försök till mord på hantlanden Fertinand Guntrum från Hamburg och John Bagge från Kramsorss, wågar jag i örmjukhet anföra beswär, ehuru jag, få wäl före som efter utslagets aftuns nante förklarat mig nöjd med ftiraffbes stämmeljen. Då jag nu söker ändring uti tet utslag, hwarmed jag inför domsteten förtlarat mig nöjd, få sker retta tels i anlerning teraf, att uti unders tomfioleng utslag tillänges mig en mera öfwerlagd och fåleveg större brottslighet än jag i werkligheten låtit komma mia till lust, och dels emedan jag, som har hustru med nio barn, ide ener att handla oberoende af teras tillwaro. Wid första ransakningen ten 30 Jar nuari, ingaf jag till domstolen om mina föregående lefnadsöden eu relation, Mwil: ten jag låtit skrifteligen uppsätta; hwad denna skrift innehöll kan jag ide nu ors dagrannt minnas och icke heller granska, emedan jag, wid uppsättandet af denna beswärsskrift, ännu är i saknad af pros tofollerna i målet, men jag tror dock att rensamma icke friår i strid med den räts telse, fom Ten 23 Februari, wid justevingen af föregående protokollet, af mig njordes rörande anteckningar öfwer hwad som wid munrteliga förhöret den 30 Jas nuari förekom. Jag har nemligen före klarat, att ve tystra tankar, hwarpå jag ruade nånra dagar före ben 28 Januari, endast wände fig kring förkortandet af mitt eget lif, och att den känsla af hämnd, som framkallade försöket att beröfwa John Bagge och Ferd. Guntrum lifwet på samma gång, uppwaknade hos mig först då, när jag den 28 Januari oms kring fl. 10 f m. med båda dessa per soner sammanträffade på Hallsta uti det rum, hwilket jag och Guntrum under de nästföregåente dagarna tillsammans bes bott. Emedan iatet bewis finnes om ett metsatt sörhällande och ide heller någon skälig anletning att underkänna riktigheten af min friwilliga bekännelse, så kan jag aldrig ändra den meningen, att häradsrätten wid protokollsjusterin gen och utslagets fällande saknade befos genhet att lemna min rättelse utan afseente och antaga såsom faktisk ven före swårande omständigheten, då ten beftris des såsom obewisad och endvajt härflytande af en oredig framställning eller oriftig uppfattning och antecknina. Om jag äfwen skulle, — straxt efter brottets föröfwande, — efter ett sönderslitande