Norrländska Korrespondenten – 12 mars 1869, sida 4

git. Missnöjet med densamma år nu så starkt, att flera möten af inflytelserika medborgare i London hällits, för att gifwa luft åt denna fänfla och eftertryck åt de önskningar man hyser i afseende på kårens reorganisation. Såsom egentliga orsaken till försämringen betraktar man allmänt den omständighet, att poli sens nyligen mid hög ålder aflidne def, sir Richard Maine, fick till fina närmafte män i polisstyrelsen officerare från den reguliera armcen, hwilka efterhand förwandlate denna mönsterkår för en medborgarewakt till en militärtrupp, hwars tid togs i anspråk och hwars anda förstördes genom onödig exercis, öfningar i sluten magfa och uniformswäsen. Allteftersom detta otyg fått inrota fig, har äfwen ret material, af hwilken fåren bildats, blifwit sämre. Den förre polismannen, klärd i fin civila drägt med den manliga hatten på ett wälwilligt och förtorendes gifwande ansigte och med endast en armbintel till tecken af fin tjensteställning denne typiske figur, omtyckt af alla utom af kanaljer, respekterad af alla med nyfnämda undantag, oc) fom wid alla til: fällen fick hjelp af wälsinnade medbore gare — han har förswunnit och gifwit plats för figurer, uppsträckta i stela uni: former, åtnjutande ganska måttligt förtroende och knappt förtjenande ett större än de åtnjuta. — En osthandlareenka i Göteborg fucs fade djupt. Hon kände sig (berättar Ar betaren) få ensam, fast hon kunde äta Smålands prestost — den der likwäl ej måtte wara fet i wåra dagar —, så mycket hon behagade. Det låg liksom en tryd: ning öfwer hennes bröst. Det gick ej an. Hon måste ha fig en ny lerdsagare genom lifwet. Hon lastade på torget fina ögon omkring fig. Men ingen kastade fina på henne. Man hade endast ögon för hennes ostar: werlden är få otacksam! DÅ lade hon råd med sin piga, hwilken trodde fig kunna skaffa henne en bra man. J sin förtjusning gaf enkan pigan 30 rdr uns der denna sednares förpligtelse att upp: fylla sitt löfte. Detta gid i fullbordan. En ung och hygglig man, ett rigtigt firat: ligt karlexemplar presenterades. Enkan blef förtjust. Det friades, och de båda blefwo förlofwade. Enkan war så lycksig som en ost. Men det dröjde ej länge, innan enkan kom underfund med, att ett hemligt förstånd rådde mellan pigan och fästmannen. Swartsjukans furier rasade i hennes bröst, Hon spionerade ut dem och fann sin misstro bekräftad. De älskade hwarandra. Ursinnig af raseri, slog hon upp med fästmannen, körde bort pigan och har dertill stämt denna att återbära de bedrägligt åtkomna 30 rdr. Kärlek och poesi!