älskade grannar på andra sidan Kanalen. J Norrlandeposten läses: Om laffe, dess bruk och missbruk. Ur tetta beaktanswärda arbete af proz fessor Huf, låna wi följande korta ute drag, för att yttermera göra en förtjenft: full foltjftrift tänd och trord; dess tillämp. ning feran faller af sig sjelf. Den grund, hwarpå prof. D. i före ning med egen erfarenhet bygat sitt om. döme, är hämtad från provincial-läfares nas uppgifter till fundhets-follegium. Några af de uppgifter, fom närmast bes röra of, lyda sålunda: De allmännas: förefommante sjuldomar äro maglivanden af åtskillig form, ej fällan öfmerpår ende till kräfta: de orsakas af bränwinsfupante — — famt flutligen det tilltas gande bruket af laffe, hwilket förtäres hela dagen, utan grärda, sjudande warmt. SHesfelaren, Hofors ristrikt: Den betydliga talrikheten af maglidanden och bleksot synes bland mycket annat äfwen ha fin grund i kaffeförbrukningen. Qjunggren, Gysinge distrikt: Kaffe är en allmän dryck; maglidanden äro wanliga, fiunvom vfmwergående till mag: får. vFineman, Hutilswals riftrikt: Mag: lidanden äro särdeles allmänna och torde till en stor del härleda fig af det omätt.liga kaffedrickandet —. Aberg, Bollnäs tistrikt: Kaffedridanbet befinner fig i ett betänkligt tilltagande både bland min, qwinnor och barn, inom alla stånrsklasser; det omåttliga kaffedrickandet alstrar benägenhet för blef: fot och magsyra. Borgman, Söderhamns ristrikt: Brän: winssuperiet har betydligt aftagit, men kaffedrickningen tilltagit; magfyra föres kommer allmänt och) öswergår ej fällan till magkräfta. Seran prof H i nämnde skrift redo gjort för de hufwursaklizaste åsigterna rörande taffets werkningar och werfningåsätt, framstår ten sjelfmanda frågan till beswarande: bhwar är of allt vet härom anförda arundatt eller ide grundadt? Denna fråga befwaragutiföljante punkter: Kaffe, enfamt för fia, är ej något egente ligt näring8s eller föroämne. Kaffe har ej den egenartare förmågan att inskränka och minska omsättningen och förbrukningen af te beftånterelar inom wår kropp, fom utgöra milforen för lif: wets bestånd. Då kaffe i större mängd förtäres och dess förtärande ofta förnyas werkar det förslappande. Som månget det torftigaste fattighjen ej fan undwara tenna dryck, utan så långt dess fattighjelp räcker till, utbytes ten i handelsberarna mot kaffebönor (och fom gör fattigdomen fiörre än ten be: höfte wara) — få bar prof. H., för att den må förtagas några af fina fare ligaste följder, äfwen meddelat upplysningar om ett förståndigare bruk deraf: 71. Kaffe bör rostas på ändamåldenligt fött, samt då det drickes, ej wara för starkt beredt. 2 Kaffe får aldrig drickas Hett utan swalnadt. 3. Kaffe bör ej förtäras i stor mängd hwarje dag. 4, 5. Kaffe bör ej drickas utan till: satts af socker, mjölk eller grädda, samt, tå magen är fom man säger tom, der: jemte bröd. 6. Kaffe bör ej dagliaen begagnas a) af barn under 12—15 år. b) af nervösa personer fom lida af swag eller dålig mage och af magsyra under någon form. c) af dem fom hafwa blelset eller an: lag dertill. d) af nervösa och nervswaga personer i allmänhet. e) af persener fom lida af blorets fri gande åt hufwudet. f) af dem fom hafwa benägenhet för hjertklappning. g) af personer som hafwa anfrätta tänder, tandwärk, äfwensom nerppikt. ma—2ii 2 ssB