Norrländska Korrespondenten – 12 mars 1869, sida 3

tobaksplantager på trenne sidor omgifna boningshuset var uppfördt i en stor trädgård, som baktill begränsades af Mississippifloden. Innanför de täta häckarne i denna trädgård låg, några hundra steg från hufvudbyggnaden, en stor paviljong, som innehöll flera rum, och beboddes af egarens unge slägtinge, som jemväl var utsedd till hans arfvinge. Här finna vi den sistnämnde utsträckt på en af mjuka täcken bestående hvilobädd; framför honom stod en gammal negrinna, som var sysselsatt att med ett kläde bortjaga de besvärliga insekterna. Den gamla Samba hade ifrån Carlos första barndom varit hans sköterska; hans mor, som var mycket sjuklig, förmådde ej att draga försorg om det stackars barnet, hvilket blott genom en sorgfällig och uppoffrande skötsel bibehölls vid lif och helsa. Samba var färdig att med glädje gå i döden för sin älskling, om hon derigenom kunde bereda honom någon fröjd, och Carlo vedergällde hennes tillgifvenhet genom ett vänligt bemötande. — Samba, jag måste hafva denna qvinna, jag får annars ingen ro mer, hennes bild förföljer mig oupphörligt. Huru stolt och skön hon såg ut, när hunden slog mig till marken! Jag hade kunnat slita sönder den besten med mina tänder. Hjelp mig atttänka ut ett medel, hvarigenom jag kan locka hit henne.