Norrländska Korrespondenten – 12 mars 1869, sida 2

— Der kommer Knut, sade Anna Maria, jag ser Caro sträcka af dit bort; hunden märker hans ankomst förrän jag och jag känner likväl igen hans steg. Duka bordet, goda Pauline, jag vill gå honom till mötes med lilla Anna. En stund derefter inträdde de båda makarna arm i arm, den lilla hade lindat sina armar omkring faderns hals och ville alldeles icke släppa honom, förrän man höll en maiskaka som lockmat för henne. Här återse vi Knut, brun af söderns sol, jemte sin älskade Anna Maria, som i skönhet sannerligen ej eftergaf den fordna blekerskan. Vi se i modrens knä det älskliga barnet och en pröfvad väninna framsätta den enkla måltiden. Doktorn hade hållit sitt löfte. Brodern till en af hans klienter hade, på hans förord, kallat Knut till NewOrleans och tagit honom i sin tjenst. Hans betydliga bomullsaffärer hade sin förnämsta station i Louisiana, hvarest han upphandlade skörden af plantageegarne och der han på egen risk och räkning å utsatt ort och ställe öfvertog varan. Snart hade herr Newton öfvertygat sig om sin nya medhjelpares användbarhet och gjorde honom förslag att begifva sig till det inre af Louisiana, för att der leda emottagandet och utskeppningen af den upphandlade bomullen. Vi behöfva ej tillägga att detta