Norrländska Korrespondenten – 12 mars 1869, sida 2

pass en half timmas väg derifrån, åtföljd af en slägtinge, en ung, vacker kreol, ridande, för att, som han sade, språka med öfveruppsyningsmannen angående en vigtig affär, och tycktes mycket missnöjd när han erfor att denne var bortrest och kaaske först om några veckor skulle komma tillbaka. Den unga frun bad herrarne stiga in i hennes boning och hålla till godo med de anspråkslösa förfriskningar hon kunde bjuda på. Efter ett kort uppehåll aflägsnade sig gästerne, dock icke utan att den yngre medtog ett djupt intryck af den unga fruns skönhet. Förgäfves sökte han att slå ifrån sig detta intryck. Den vackra qvinnans bild framträdde allt mera retande för hans eldiga fantasi. Kreolerne äro en menniskostam med hett blod och sky sällan något medel för att uppnå sitt mål. Sålunda beslöt Carlo att uppbjuda allt för att närma sig föremålet för sin glödande böjelse. Nästan dagligen visade han sig under någon förevändning utanför hennes boning, girigt väntande en bjudning att komma in. Snart uteblef dock denna artighet, ty Anna Maria hade, med en qvinnas medfödda instinkt, gissat till den unge mannens böjelse, och aktade sig att gifva honom tillfälle till något närmande. En morgon — den unge mannen gjorde alltid sina besök på eftermiddagen — hade Anna Maria begifvit sig ett stycke