Norrländska Korrespondenten – 9 mars 1869, sida 3

om follets tankegång eller fantasier skulle ledas till ett försök, att arbeta på gemensamt bästa och anwända winsten af en lönande handelsnäring — fom ju fpivituafas handeln erkändt är — till en början för t. ex. inköp af spanmålsförråd, hwarmed de tunde dels idla en lånerörelse, dels förstärta fina jattigförsörjningsmedel få, att unter tidens lopp egentlig nöd ej mer alldeles oförberedt lunde drabba dem. Hwar och en kan inse, att om en inkomst utan bestattning årligen slulle tillfalla fommur nen, få stulle äfwen ett lifligare intresse uppstå för lommunalstämmans förhandlingar och jordens ftore eller de, fom tro fig wara det, ansenligt lrympa ihop, då dess bästa hällhalar — nöd och beskattning — ej längre wore nog, för att göra dem till herrar öfwer de med lägre naturanlåg oc werlningslrets begåfmade. En sadan tid, då follet börjar att tänla på fin gemensamma fördel; då den råa njut ningslystnaden för fylleri, med fina följ: der — flagsmål och störande af wågafrid — hos jollet, ide längre ensamt beherrstas af bristande bränwinstillgång eller af bristande frestelse — utan blott af sinne för follwett, hederstänsla och upplysnina ... en sådan tid will jag icke upplefwa! Det wore uppsösning af alla samhällsband — hwiljet är hwarje from kristlig mennislas pligt att motarbeta. Gå derföre på du, min gosse, att leda sollets tankegang efter ditt sått, att betralta follets gemensamma bästa. Låt hungra, bed och arbeta blifwa dess walspråt; söt att förqwäfwa def sjelfförtroende — och war säter på, att trä gen winner! — Landtbo med fina löppjande qwinnor, Medelpadsbo med hela rikets bafiliff-blidar, och X. med fin bes ryltade trogwisa, alla på fin tid högt stinande, äro dock redan slocknade stjernor på stadsintressets konstellation; till oc med Nono, egentligen i häglomst märhvärdig för fin lilhet med Orens galt — hwilten dagligen åts upp, men litwäl följande dag tom igen, lifa stinande oc flottig fom förr — är borta. — Men stå du qwar fåfom en Ludvig XIV:des ljusets riddarwaft! och att ingen äter upp dig — der: för answarar din faster Rebecka.