Norrländska Korrespondenten – 9 mars 1869, sida 3

22 — IJIJjm Rn förelse täft hwad han strifwit och med förtjusning lyssnat till hans wältaliga stämma, då den höjdes i kampen för fris het och menniskorätt, skotla gerna, hwar i fin mån, bidraga till retta ändamål. Stockholm ren 10 Februari 1869. I Henric Ankarcrona. Arw. Egerström. Carl E. Etgren. A. W. Frestadius j:r. Frans Hedberg. L. J. Hierta. C. J. Meijerberg. J. P. Molin. Aug. Sohlman. Ervard Stjernström. Lista för teckning af bidrag finnes fram lagd uti boktryckeriboden. Subskriptionen fortfar til utgången af inftundvante April månad. Medten skola retrowisas i tidningen, (Sniändt. ) Till signaturen B. Min kära Gosse! Oattadt all galimathias, eller kanste just! för dessa, äro dina bresbitar serdeles efterlängtade. Stympade eller ide sör och after, framtittar alltid ändå trefligt måne lurisaxen och gifwer åt wåra fmå tfafit etter the-fotterier en stunds förströelse. Af dina betäntligheter rörande walet af fignatur, tyckes det likwäl fom du nu med all war ämnar ingripa i utredningen of dar I gens brännande spiritnosa frägor, hwillet obegripligt mäste glädja folkets s anna mäns ner, emedan ju fiera lämpar för en god sal, desto bättre. Mia tyckes doc, att du till din fiquatur B. borde lagt ett ä, ty detta — bä — ffulle hafwa inneburit ftämpeln af de pund du för solkets upplysning will offra och öfwersatt till Botten-ärligt — i larsalts till sian. M. W., som jag öxwersatt till mindre wetande — säkert gjort ett så orimligt intryc, att du med ens fått det anscende i rang och ordning du få wäl behöfwer. Men en gång skedt, kan icke ändras och du har kanske redan betänkt den saken. En annan har dock gjort mig mera hufwudbry. Utan twil: wel asser du egentligen med din signatur att erhålla swar på dina epiftlar, ty utan ffäl och motskäl lärer wäl ändå ingen sak tunna blifva utredd och att ffrifma och skrifwa, utan att man met om ens någon menniska will läsa det, är fasligt otacsamt. Men hwem — skulle wäl wilja ut säätta fig för dina ytterligare förluftelfer? -Eullides sjelf, skulle troligtwis, om han lefde nu gubben, blifwit förwånad öfwer din beskrifning om hur behändigt det går till, att uti en del inrymma det af flera delar beftående hela och flutat med, att af ditt prat blifwa alldeles bortkollrad! — Min tro är derföre, att du inte får nå got swar — och ändamålet med detta bref är blott att ge dig en liten uppmuntran till att hålla på ändå få friskt du fan, ty min tro är — och den går aldrig ur mig — att just du är bäst klippt och skuren, att motwerka de fpirituella provinsbolagsfunderingar, fom börjat uppdutas och som jag efter en betraktelse med dubbla glasögon finner wara något högst wAd ligt för samhällets bestånd. Staten, det är jag, fade Ludvig XIV i Frantrile — oaktadt under hans tid arbetsfolket salnade föda 3 dagar af 6) — och få borde alla jorden8 ftore funna säga, ty det fan wara nog för folkets begrepp. Tänk hwad förskräckligt omstörtande det skulle blifwa, ) Enligt en franst författare, M. de Jonnes.