Norrländska Korrespondenten – 5 mars 1869, sida 2

ofta förnimmas om den der (På arbe tarnes möten) rådande opinionen, fom med någon anstrylning af hot (1) sökes på twingas stadssullmältige till efterrättelfe, är alltför starkt; och påstöendet för fia sjelft sulltomligt stridande mot sanningen. Ofta förnimmas?? — Möjligen af personer, fom ide warit närwarande. Påtmwinga(?) — hwad afser då referatet? Troligen ide att påtwinga wåra ärade kommunalmän en förwänd uppfattning oc öfwertygelse om beskaffenheten af arbetarnes i Sundswall möten och öfwerläggningar; men detta är likwäl i slutet af ofta nämnda referat i temmeligen oförtäckta ordalag framställdt. Må man, heter det widare, häraf dömma huru eniga i åfigter arbetarne sjelfwe äro7 — det gör ingen; men om få sker, då är klart, att domen blir lika wanställd fom referatet säsom sådant är det. Hwaruti bestod för öfrigt oenigheten? Möjligen uti undantogsmannen med skriften, som dock återwände med oförrättadt ärende. Uundertecknad kan ide finna att i öfrigt någon den ringaste oenighet förefanns der det gällde hufwudsaken, utan endast om anförde bifafer. När refer. af dylika skäl dömmer om arbetarnes enighet i åsigter och sedan qvalificerar talarne såsom icke, med undantag af en, tillhörande arbetande klassen, tyckes han ha glömt ej allenast nutidens begrepp om ordet arbetare, utan jemwäl att det war de egentlige arbetarena, fom, enige om petitionsfrågans hufwudsak, icke fästade sig wid formen och dislussionen, men wäl wid att en petition antogs. Detta bewijas äfwen af de måns ga unterskrifter, med hwilka petitionen res dan är förserd. J öfrigt wågar undertecknad öppet wädja till arbetarne sjelfwa, huruwida icke detta efter andra här wäckta förslag samt ars betarerörelserna i allmänhet äro en des ras röft, eller om det är kanske några brålmakares upptlifmande på deras axlar, såsom refer. tröstande försäkrar; och tager mig härwid friheten erinrande hänwisa refer. till mötet å stadshuset förl. år, der, ifråga om krögeriet i allmänhet och föndagskrogarne isynnerhet, deras röft: Stäng frogarne, stäng frogarne! hördes från den allmänna hopen. Ändteligen fon det ide undgå uppmärtsamheten, att den der undantagsmannens och referentens åsigter tydas wara enar handa; hwarförutan det förhållandet, att båda warit frånwarande wid mötet ijråga, samt att båda draga säkra slutsatser af osäfra rykten, är betecknande. Herr Redaktör! Dessa rader hafwa tillsommit för sanningens slull. Jag för: wäntar af Eder rättsfånsla att plats för desamma ej wägras i Eder tidning. Sunrdswall den 1 Mars 1869. E. N—w.