Norrländska Korrespondenten – 5 mars 1869, sida 2

mnn 2 Beriktigande. Då n:o 17 af Sundswalls-Posten inne håller bl. a., under rubrik (eller degqynnelse): (Gt ytterligare möte i bränwing: utminuteringsfrågan, ett referat, som, om icke genom dess utförlighet, åtminstone genom det oviktiga återgifwandet wäcker uppmärfjamhet od synes egnadt, om icke tilltommet, för att icke allenast nedsätta enslildta personer utan äfwen arbetarerörelserna i allmänhet; och då isynnerhet undertecknads y yttranden mid ifrågawarande möte äro, ware sig af felaltig uppfattning eller briftfälliga anteckningar, oriktigt återgifna, torde det ursäktas om jag ansett mig pligtig göra följande rättelse: När undert. under den i referatet anförda tystnaden uppträdde, skedde det icke med den refererade förtlaringen: att jag ide egde något i språkligt (!) hänseende att anmärka dertill eger undert. allt för ringa spräåkkunskap — mot petttionen; utan, med en inledning — om man få will — af hufwudsakligt innehåll, att undert. ingenting egentligt hade att mot petitionen anföra, utan ansåg den wara wäl utarbetad, ifrågasatte jag huruwida uttrycket: JIngen förnuftig menniska likwäl more rått lämpligt, samt om detta uttryck ide tunde eller borde utbytas mot något ans nat ord. Först sedan mötets ordf., Hr Nordwall, uttalat, att han icke egde till: räckliga insigter i orthografien att lunna bedöma nämnde uttrycks lämplighet och derföre hänsljutit frägan till br Jonssor, såsom mäktig i den wägen, mförtlarade undert. att anmärkningen ej gällde orthoarafien eller eljest ordftällningen med afs. på swensta språket, utan endast med aff. på höfligheten; hwarförutom undert. ansåg att det kunde wara hr Jansson, jåsom mar rande medlem af stadsfullmäktige, ganska swårt att yttra fig i nämnde sak — fmwar: på hr Jansson uttalade fig för uttryckets lämplighet, hwilket ock af mötet antogs. Dernäst blir fråga om ordet: ofantliga. Undertecknad har aldrig trott på några ofantliga ekonomiska fördelar af att 4 a 5 försäljningsställen blifwa indragna och uttalade ej heller ordet ofantliga; utan endaft att man temmeligen sälert torde funna beräkna, att de närwarande omkostnaderna för i så fall upphörande försäljningsställen stulle komma att med fin summa ökta bo: lagets nettobehållning, och ansåg derföre att detta, såsom mera faktiskt än den mos valiff a förbättring, man af nämnde indrag: ning kunde wänta, borde med lila heder eller befogenhet tunna intagas i petitionens text; att den sistnämnda förbättringen torde ligga mera i wida fältet och wmwara bero: ende af försäljningsmännens sätt att:sköta affären — ide: 7i den mån förfäljningsmännen erpediera fina funder wmwäl, få som referatet anger. Widare torde namnet: Lindgren rättas till: Wingren. Referentens uppgift, att undert. funnit det befynnerligt — det neml. att fomir terades förslag till bolagsstadgar innehål: