Norrländska Korrespondenten – 23 februari 1869, sida 3

knoppade ros utslog nu de ljufva, doftande, berusande hjertbladen, öppnade nu för dem sin fulla, yppiga kalk! Och de inandades dess doft — de drucko i fulla drag dess ljufva, balsamiska nektar! — O, min Maria! så underbart att jag här, just i denna löfsal, för dig bekänt min kärlek, att jag här fått emottaga det blyga svaret på mitt hjertas fråga! utbrast slutligen Fredrik och såg djupt och kärleksfullt in i Marias strålande ögon. — Ack ja! jag har redan länge tänkt härpå! svarade Marias ljufva stämma. Och vet du, Fredrik, att jag hoppas mycket godt häraf! — Du har då hört denna löfsals historia? — Ja, pappa har med hela sitt varma hjertas innerlighet omtalat den. Ack, Fredrik, mycket har han älskat din mor! och ehuru kär hans maka än är för hans hjerta, stod dock derinne, jag är säker derpå, hans Maria, som hans ungdoms sköna ideal. — Med mig har väl aldrig mamma talat i detta ämne; men hennes ögon, hennes vackra, uttrycksfulla ögon, hafva sagt mig, att ehuru varmt och innerligt hon älskade min far, står dock alltid hennes vårdags drömbild ofördunklad i hennes själ! Och mormor har så mången gång berättat mig löfsalens sorgliga historia.