Norrländska Korrespondenten – 23 februari 1869, sida 3

En täck flicka, dotter i det hus, der fru Nordin och hennes barn gästade, fick se en skiftande apollofjäril och hon ville fånga den. Den unge löjtnanten, som befann sig i löfsalen, följde henne. Fjärilen ilade förut och flickan flög som en vind, mellan de båda fjärilarne, och alla tre försvunno bland blommorna. Nu voro icke flera i löfsalen, än Augusta, hennes bror och Maria. Vid ingången till löfsalen såg nu Augusta ett äldre fruntimmer, en dotter till syster Petronella, som i arf fått både mammas afund, pratförmåga och — lösbena. Nej! icke fick denna de ungas fiende intränga i löfsalen nu i detta ögonblick! och Augusta gick att möta henne. Petronellas afbild ville hinna målet; men Augusta försökte hindra det. Hon fick dock strida för detta återtåg, som kanske icke skett, om icke Petronella i detsamma fått se skolprestensoch Alfrida, stående lutade öfver ett blomsterstånd, med ögonen liksom fastväxta vid hvarandra. Och Marias son och Fredriks dotter voro nu de enda qvar i löfsalen. Maria steg upp. — Gå icke bort, Maria! bad ynglingen, fattade den rodnande flickans hand och drog henne sakta ned på bänken. Och kärlekens blyga, redan länge