Norrländska Korrespondenten – 19 februari 1869, sida 3

Söderköpings vackra kyrkklockor sjöngo sina djupa och gripande toner i septemberaftonens stilla frid. En liten svartklädd skara framskred sakta genom kyrkogårdens gamla gallerport, fram till en skuggrik vrå af den stilla lunden; der nedsänktes den svarta kistan, som gömde kongl. sekreterarens länge tärda, nu förtärda stoltthydda; detta af häftiga lidelser utbrända hjerta. De tre skoslarnes hemska ljud hade dånat mot hvilokammarens läga takresning. Den lilla skaran var färdig att återvända. En ung man beträdde