Norrländska Korrespondenten – 19 februari 1869, sida 3

—222k2k242 Alla möblerna stodo nu på samma sätt, som på vindskammaren i prestgården. IIans mors porträtt, hvilket var honom mycket kärt, hängde öfver soffan liksom der. Solen kastade sina strålar derpå och det var, som om modrens öga vinkat honom ett välkommen till det rum, hvilket, han kände det väl, ban icke lefvande skulle lemna. — Välkommen, morbror Svante! ljöd derinne Marias milda stämma, då han, stödd vid fru Liljebergs arm, vacklade in i det iordningställda rummet. — Kan äfven du förlåta mig, Maria? utbrast kongl. sekreteraren och utsträckte liksom bönfallande sina armar mot fru Nordin, hvilken, djupt skakad vid åsynen af morbror Svantes förtärda, nästan välnadslika utseende, under varma tårar sjönk ned mot hans hv ot