Hwarföre är wälständet större i det lilla, relativt hårt nog beslattade Danmark, ön i wårt eget, så närbelägna och af naturen wisst ide nanlottade föder: nesland? En swensk, rån re enformiga swenska barrskonarne litsom på en gång finner fia förflyttad till vet lifliga Seland, fins ner fia angenämt öfwer raslad mir äftnen af te bördiga ålrarne, de froriga ängarne och te små, omsorasfullt ort nade skogeplantaperre, men hwad fem. än mer förwånar äro de omisskänneliaa spår man öfwerallt upptäcker, att vet är menniskefliten ech forslningarne, fom på fort tid uträttat alla dessa stora före bättringar; ty tå man uppmärtsamt bes traktar Danmarks jord, finner man större trafter af såwäl Seland fom Jutland wara i grunden af sandin beskaffenhet och flere af öarne höglänttta, blottställt a för stormar och långwarig sommartorka och sandflygt, så att llimatet i almänhet icke är bättre än wårt; åtminstone icke bättre än södra och mellersta Sweriges. Jnsäntaren, fom i flera är wistats i Danmark oc) rer haft befattning mer brukeanläggning m. m., bar unter nära 40 år reflekterat på ten märtliga ffillnaden hos begdge ländernas folk och in: stitutioner, och han är öfwertygad att just denna stilnad och ide skillnaren i jord eber klimat är det, fom bar merkat ten olyckliga netslåente differensen i wäl stånd emellan begge ländernas befolkning. Denna skiljnad i institutioner bar ju ock werkat hämmande på sweuska follets företagsamhet i nära 400 år och, före underligt nog, bar wårt solls feghet och tarflighet warit i stånd att förekomma det de missgynnande werkningarne icke warit större än de äro DÅ den få kallare rikshushällaren Carl den 11:te genom intelningewerket lade en twångatröja på fmenffa jortbrutet, fom ret vanffa tlyc: ligtwis ännu är fritt ifrån, woro insti tutionerne i begar grannländerne nära nog lita, teck få att te Jwenska förfotte ningarne, fom ofta teno re tanssse till f van