lunda. Man skulle lunna inwända att de 198,000 rtr fom nu bewiljats ej nötwändigt kommit te hungrande oc nödtidande till tel, vet är sannt, men fäns ner man rätt swenska nationens gifmildbet och deltagande för olyckliga landsmån, så fon man wara nära nog förwissad att tessa 198,000 rer i form att gåfwor kommit vem till del, utöfwer hwad fom nu insamlas. — Finansministern synes också med ängslig omsorg sött rätt på prejudikater från Europas alla lande änvar. Besyanerligt nog går han till: baka ända till Magnus Erikssons och Kristoffers landslagar för att wisa att konungarne då hade rät ighet att utkräfwa gärder wid bertnifwandet af sina döttrar. Huru himmelswidt olika äro icke dåtitens och nutidens förhållanden och för öfrigt om förhållandena i skattwäg woro full tomligt lika, är då med nötwäntighet gifwet, att olämpliga och obilliga lagar oc) fordringar skola i all ewinhet fort: fara?! Wirare har finansministern åbe ropat anslagen till Carl XI:s bära töttrar. Paminnandet häraf anse wi wara, minst sagtt, olycktligt. DÅ Carl XI emots tog regeringen woro kronans inkomster och rilets financer i ett olyckligt tillständ. Räntorna på skulderna öfwerstego med stora summor de årliga inlomsterno, fins der hotate säternesltandet och bleriga big måste uttämpas, men Carl XI war en vilsburhållare, han segrade, betalade skulterna och lemnade en fylld skattkam. mare, hwad under da att det tacksamma folket med glädje och beredwilli het be: wiljade, ja, till och med ökare en äskad hemgift åt den älffare kenungens tötrar. Wit talet om Carl XI borte eckså finangdministern framdragit, att han mid vå in: träffande hungersnöd efterskänkte all slatt of de nödlirande och dessutom anslog stora summor åt de hungrante. Nu deremot, då ritets mest arbetsföra ungdom i tu sentul årligen lemna fårernejorden, ofta qwarlemnande fattiga ålverftigna föräls drar och oförförjea barn, fom öla de qwarwarande skattdragandese bördor, ökas, eller åtminstone ide mir skuas och ännu mindre efterstkänkas, skatterna. För öfs riat framdrogs några exempel på enstaka förhållanden i antra länder liksom för att bewisa att fwenska fellet bort kånna fia tadsamt att ej behifwa utaifwa i brudgafwa lika så mycket fom Englond, med omkring 225 millioner och Jtalien med 20 millioner inbyggare! Att danska folket gifwit prinseeserna Alexandra och Dagmar rwar fin brur, fwa, fon wara gort och wäl, men böra ej ör of wara någon tag En friwillig gåjwa är mac ter, men att genom exempel af en tylik wilja lilsom lecka en annan att, äfwen med uppeffrande af det nödwändigaste, wara lita gifmilt är orätt. Och för öfrigt äro te af finansministern uppräts nare exemplen de enta i Europa (tanske i werlten), få lära te werkligen wara enrast untantag, cd) dertill ett helt obes tytligt, från ten allmänna regeln, tv tänt, huru många konungadöttrar bafiva ej blifmit bortaifta!