Norrländska Korrespondenten – 16 februari 1869, sida 2

specielt bjuden, och Augusta och Calle få vara hemma hos barnpigan. Mormor skall då ärdteligen med, för att helsa på det gamla hemmet och de gamla vännerna. Och saken var afgjord. Fredagen kom med klar himmel och ljufliga blomstervindar, och klockan elfva satt Maria i kyrkoherdens nya prydliga wiener-vagn, omgifven af sina älskade, på vägen till det kära, oförgätliga än domshemmet. I prestgården var stort gästabud, till firande af de äkta makarnas bröllopsdag. — Nej, se magister Petterson! Mjuka tjenare, herr magister! utropade rektorn med hjertlig glädje, då han med sin hustru inkommit i förmaket och, efter att hafva helsat de sittande fruntimmerna, vände sig till en ung man med ädel halluing och fördelaktigt utseende, hvilken stod längst in ibland herrarne. Blodet rusade upp till magisterns kinder och panna, troligen emedan han bockade sig så djupt för den fordne läraren. — Jag gratulerar magistern att ha hunnit målet, och det med så stor utmärkelse, äfvensom tiil det stora resstipendiet och den både nyttiga och intressanta resbeskrifningen, hvilken gifvit full rättvisa åt det allmänna för