Norrländska Korrespondenten – 16 februari 1869, sida 2

ven de fingo sola sig i detta kärlekens solsken. Gubben har visst blifvit kär! skulle det i korus hetat, om vår rektor varit lärare vid en högre lärdomsskola, ty herrar gymnasister tro sig alltid förstå både kärleken och dess verkningar, och hafva vanligen den ideen att benämna de lärare, som litet hunnit öfver ynglingaären, med namnet gubber. Fru Liljeberg tackade innerligt Gud och gladdes i sitt hjerta öfver Marias lycka, ack! hon hade länge inom sig gifvit den denna form, ehuru hon aldrig vågat hoppas att få se den förverkligad. Det bästa bröllop hon förmådde, ställde hon nu till, men lokalen blef mågens vackra våning, nu så väl ordnad för den unga fruns emottagaude. Staketet emellan båda egendomarne var nu alldeles borttaget. Den lyckliga modren så nära sin kära Maria! Hon skulle ju dagligen få se henne och dela hennes lycka! Åren försvunno glada, nyttiga och fridfulla. Mormor hade redan sjungit vaggsånger för tvänne mörklockiga flickor och en liten gosse, hvilka, ehuru kära de än voro för henne, hon dock måste medgifva icke, fastän ganska täcka, voro så vackra som mamma. En dag i Juli manad inträdde rek