Norrländska Korrespondenten – 16 februari 1869, sida 2

En löfsals historia. Novell ur verkligheten al tort. till -Isöga Dala Prestgård.(Forts. fr. n:o 11.) Nära intill modrens anspråkslösa boning, endast genom ett lågt staket skiljdt deritrån, låg ett vackert hus, omgifvet af blommor och en vänlig trefnad. Dess egare var icke mera yngling, utan en man, med kraft och redbarhet, hvars hjerta gömde varma och djupa känslor, ehuru vanligen ett nästan sträft allvar hrilade så väl öfver hans drag som öfver hana väsende. på honom åtminstone sannades de anförda orden, att den sanna kärleken är det mogna lifvets frukter. IIan älskade Maria med en varm och djup kärlek, och i samma mån den nu utvecklades, ljusnade hans drag och lifvades hans väsende. Och när slutligen hoppet log allt gladare, och Maria log så vänligt, vid hans allt flitigare besök och hennes hjerta ändteligen öppnat sig för hans önskningar och böner; då blef mannen yngling till känslor och väsende. Då hade det sträfva allvaret vikit för uttrycket af hans inre glädje och tillfredsställelse. Hvad har kommit åt rektorn?) frågade skolgossarne sins emellan, då äf