Norrländska Korrespondenten – 12 februari 1869, sida 3

(Jnsändt.) Bästa Broder! Jag är nu kommen till H., hwarest jag hwilar öfwer en dag, och fom mina uträttningar här äro små oc få och jag fåledes har god tid, få mill jag återigen förströ mig med bränmwins-fämparne. Dagen innan jag lemnade Sll, och under det jag packade ner mina saker, inkom min galanta wärd med Kerrespondenten. Som du kan förstå, tittade jag genast efter, om du åter hade warit tjenstaktig. Hwad ser jag? På samma gång jag ser mitt bref, för och alter afhugget, får jag ny anled ning till munterhet, fom jag för tidsförs drif mill gifwa dig del of. En, förmodligen alldeles splitter ny, insändare upp träder nu i Korrespondenten N:o 1 med en längre artikel med öfwerskrift: Provins-minuterings-aftie-bolaget 1. Hwad forts minuteringsbolag här fan komma att blifwa frågan om, är af artikeln ej godt att bestämma, dot fruktar jag, att det ide är fom det borde wara, förr än bränwinet fommer med. Hwad fom tyckes wara säkert är, att författaren will sticka åstad på längden, eftersom han numererat sin artikel. Han tar äfwen för sig på bredden, ty han tar för fig ingenting min: dre än staten. Måtte tidningen räcka till! Jnsändaren talar om de bemedlades asfor ciation; dermed menar han förmodligen banker. De äro otwifwelaktigt de bemed: lades associationer, men huru och på hwad sätt winsten af dessa skall komma tommus nerna till godo, skall blifwa intressant nog att fe. Jnsändaren säger, att ordet ftaten är besynnerligt nog hos de flesta oms gifwet af ett wisst magiskt dunkel (Hmwars före ide äfwen hos författaren?); ty alla wilja ju deri fe uttryckt ofantliga pligter, m. m.7 Med tommunalinftitutions-ideen tycks det ide wara stort bättre stäldt. Men