En lössals historia. Novell ur verkligheten af förf. till Iöga Dals Prestgård.(Forts. fr. n:o 11.) — Det har jag och Petter i Ersstugan och Magnus i Norrvreten och Olle i Nabben, vördig kyrkoherde! svarade rättaren bäfvande. — År du rent at rasande, karl? utbrast kyrkoherden. Hvem har befallt det? tillade han något lugnare. — Det har ju vördig kyrkoherden sjelf. — År du spritt galen? Har jag betallt det? Det går väl inte språkrör heller, emellan Kinda härad och Wikbolandet? — Nej. men vördig kyrkoherden har ju sagt te siktern att det skulle ske? — År det således han, som befallt dig att göra det? — Ja, vördig kyrkoherde! — Hur vågade du att lyda en så galen befallning? — Han sa att vördig kyrkoherden strängt befallt att löfsalen skulle huggas ner, innan vördig kyrkoherden kom hem! — Kunde du tro mig vara så galen? och har du någonsin hört mig gifva dig en tillsägelse genom den der ynkryg8g.