Norrländska Korrespondenten – 5 februari 1869, sida 4

Så snart ceremonien var öfver, förvänade brudsvennen och brudtärnan bröllopsgästerna med att stiga fram och intaga deras broders och systers plats samt anhålla att presten ville repetera sin lexa, hvilket han ock gjorde inom kortare tid än som fordras för att berätta det. Hvad är det här för en tillställning? frågade brudgummen n:r 1. som syntes obehagligt öfverraskas af högtidens förlängning. Hans brud, som var idel glädje, berättade honom den förflutna nattens tilldragelse. Brudgummen n:r 2, då han insåg att hemligheten var förrådd, bedyrade att han frågade litet efter huru många historier systern berättade -— han var den lyckligaste bland lefvande och om hans hustru hade fällt tårar den morgonen, de skulle vara de sista hon utgjutit med undantag för glädjetårar såvida han kunde hjelpa det. Hon i sin ordning sade sig aldrig skola gråta mer för det att han omslöt henne med sina armar, för han vore nu hennes egen käre man. Aftontåget förde tvenne lyckliga par, i stället för ett, till deras nya hem i den aflägsna vestern. (Sv. Amerik.)