Norrländska Korrespondenten – 5 februari 1869, sida 4

mesalongen sysselsatt med läsning. Då hon tyckte tiden vara inne vandrade hon uppför hotellets väl upplysta trappor, fick reda på sitt rum, och, vid nattlampans dunkel. smög sakteliga i säng för att icke väcka den slumrande svägerskan, lade sig så nära som möjligt intill sin sida af sängen och sof snart den rättfärdigas sömn. Händelsevis vaknade hon före sängkamraten, sträckte sina armar omkring hennes hals, väckte henne med en kyss på kinden och kallade henne något af dessa söta namn, hvarpå den qvinliga vänskapen är så uppfinningsrik. I ett ögonblick återbetaltes hennes kyssar med ränta, ett par kraftiga armar omslöto henne och, i stället för brudens, hon befann sig vid sidan af brudens — broder. Hon hade misstagit sig om rum. En svår förlägenhet! Ingen tid, ingen möjlighet till förklaring. Ett skarpt utrop af öfverraskning och en häftig, konvulsivisk gråt väckte bruden och kallade henne in i brodrens rum. Den unge mannen nekade emellertid att låta sin fagra sängkamrat gå, sägande att efter en lycklig händelse gifvit honom en pris, så var han fast besluten att behålla den. På ett vilkor endast ville han släppa sitt tag, och det var att hon skulle omfamna och kyssa honom och lofva att blifva bans hustru på samma gång som hans syster vigdes till hennes broder Han förklarade att han länge älskat benne och bestämt sig för att på systerns bröllopp begära hennes hand, och, tack vare slumpen, hade han nu ett mycket bättre tillfälle än han någonsin hoppats, att yppa sin afsigt. Den unga tärnan fann sig slutligen i sitt öde, öppnande sina armar och beseglade förbundet med en kyss, hvarpå den lycklige älskaren drog lakanet öfver hufvudet och hon begaf sig till sitt eget rum, Visserligen ålade hon sin trolofvade och hans syster en sträng tystnad, men historien var för god att blifva förtegad Straxt på morgonen anlände den väntade brudgummen, Värden sände efter en prest och innan kort var den äktenskapliga knut tilldragen som sammanlänkade det äldre