Norrländska Korrespondenten – 29 januari 1869, sida 4

i vassen, der eder sar sann mig och tog mig hit upp. Nu, slutade träskeden, hafven J hört mina lefnadsöden, och alla skatungarne flaxade med vingarne och skrattade. Att skratta hade de redan lärt sig af föräldrarne. — En ondsint hustru fick det rådet att i stället för att gräla skulle hon visa godhet mot sin supige man, ty, sade man, det skulle samla glödande kol på hans hufvud. — Det hjelper visst inte ty jag har redan försökt med kokande vatten, men deraf blef han icke en bit bättre svarade hustrun. — Vid betraktandet af sängen hos en ovanligt liten karl utropade ett qvickhufvud: Du, min kära bror, kommer ta mig f—n att hela ditt Hf ligga i barnsäng. — Hvar bor du? frågade polismä; staren en försvarslös individ. — ÅYag bor inte alls, jag, svarade den tilltalade. — Och du då? frågade polismästaren den förres kamrat — Jo jag bor midt emot, svarade den senare. — En dam i dyrbar toilett frågade under en promenad med en engelsk sjöofficer denne, hvarför ordet sartyg i engelska språket är femininum, Derför att tacklingen är så dyr, svarade sjömannen. — ofsvan jorden. En engelsman Claisher har företagit en mängd försök med luftballonger och har nyligeni ett offentligt föredrag beskrifvit sin erfarenhet från dessa lustresor. Det första intryck han mottog, efter att ha lemnat jorden, var att ballongen stod stilla, medan skyar, träd hus och allt hvad han såg, tycktes röra sig. Skylagren voro vida tätare och större, än hvad man förut föreställt sig, vid ett tillfälle passerade ballongen en sky af öfver en engelsk mils tjocklek uppåt, och då ballongen sedan gick ned genom samma sky på ett annat ställe, var tjockleken 2 mil. Regndropparna förminskas i storlek i samma mån man kommer uppåt, och äro högst uppe icke annat än en dimma. På en höjd af 5 engelska mil är det svårt att draa andan, händer och ansigte blifva blå och ett längre uppehåll der är omöjligt. På vissa sträckningar öfverraskades de resande af snöfall, hvilket tog sig utomordentligt vackert ut. Ibland kom man från en mörk sky ut i ett klart blått rum, der solen sken så starkt, att ögonen knappt kunde tåla det, och omgifningarna visade sig i så vackra former, att ingen sett något liknande på jorden.