kamrater med sina skott fällde ytterligare två ryssar och derpå upptände af vrede och hämdlystnad hoppade ned ibland dem, för att hämnas sin löjtnants fall. Inom ett par ögonblick hade de återstående ryssarne fallit för de rasande finnarnes bajonetter eller kolfvar; blott ett par undkommo med lifvet förmedelst en snabb flykt. Sedan striden var slutad, återvände de båda kämparne till den sårade, hvilken emellertid återkommit till sans. Han infördes nu i torpet, der Stolt, som var något hemmastadd i läkarekonsten, ansade om och förband såret, hvilket var af ringa betydenhet och blott åstadkom någon mattighet. Efter någon stunds hvila och sedan de förtärt de af torpets välvilliga innevånare erbjudna förfriskningar, fortsatte våra tre finnar sin vandriug fram till Konnevesi ej långt derifrån belägna gods. (Forts.)