Emellertid har man på detta sätt skytt kroppsarbetet, i stället för att rilta sin tankeskärpa och kraft på att förädla detta samma sjelft få mycket fom möj: ligt genom att rikta vet med nya upp: finningar och upptäckter, genom att tills godogöra tet naturens krafter, hwilka stå menniskan till buds — kortligen ger nom att förmäla dermed konsten och wetandet. Det bar häri legat en oråttwisa, fom arbetarne sjelfwa länge kännt. Hmwar: för nefa tertill, då denna känsla gifwit sig luft, ej i häftiga utbrott, utan i den ädla föresatsen att genom ärlig fträfwan gifwa äfwen det kroppsliga arbetet och def; män, dess qwinnor det anseende, de nu sakna? Men ressa män och qwinnor äro fattiga ech te sakna merändelg den bilds ning, fom fan förläna äfven ten fattige medborgerligt anseende. Spridda hwar för sig, förmå de derför föga eller intet för höjande af hela sin klass, om än en. skilda funna böja fig. Wälan, ve til: gripa associationens hjelpmedel! de samla sina krafter — eniahet gifwer styrka. Det är denna krafternas sammandragning, fom finnes uttryckt i arbetareföreningarne, hwilka derför ha till mål att, om möjliat, tilltwinga arbetet aktning, af hwem det än utföres. Arbetarne finna, att en nörwänrig förutsättning derför är i högsta möjliga måtto andligt och materielt oberoente. Trötta wit frasernas alltför myc: tet anwänta glitterguld, börja de gripa werket an med att förskaffa sig detta dubbla oberoende på associationens wäg. Den wärme och kraft, hwarmed de gå till detta nya arbete, måste ingifwa öfwertygelsen, att te skola lyckas. Genom fin fasta wilja och sin aft ningsbjudande bållning skola ve snart winna äfwen den sociala ställning, som är en fann medborgares färafte mål att eftersträfwa: den neml, att i ret all: männas wärf kunna skaffa uttryck äfwen åt sina meningar och intressen, hwilka efterhand mer och mer sammanfalla med det stora allmännas, alltsom äfwen deras arbete winner tillbörlig aktning och dermed klassskillnaderna småningom utjemnas, för att uppgå i ett werksamt och för färerneslandets bästa arbetande folk. Först så skall hela samfundsorganismen inkomma i sitt rätta skede och dess olika krafter funna utföra fina åliggan: den till gemensamt wäl. Detta är äfe wen den sanna demokratiens mål — ej dens, som skrifwer omstörtninasircer på sin fana, utan dens, som will ren luana, men säkra utwecklingen till fann frihet och allmän wälmåga. (MArbetaren.)