Hwad lan man wänta af 1869 års rilsdag? Denna fråga tränger sig på oss allt mera titen lider att riksdags-gubbarne tnalla fia i wäg till hufmudftaden. Nog fan man förstå, hwad de så kallade ny liberala, i sitt äflande, wänta och fordra of riksragen; det fon nemligen i i forts bet sammanfattas sälunda: lika rösträtt, anslag till folf högskolor, och bort mer intelningswerf, embetsmannawälde och ftatölyr m. m. Det programmet bhafma de, genom sina språkrör, flitiat frame hållit till allmänt betraktannte. Men är det wäl tå detta, fom den sansade meds borgaren bör önska? Wi tro det ej; ty den, som fordrar allt, den mister allt, deri ligger lnuten. Derföre är det bäst att hålla fig till medelwägen, att gå ten: samma warliga fram med måttliga pre