Norrländska Korrespondenten – 5 januari 1869, sida 2

under guvernör Tacon icke lät skämta med sig. Men hon blef allt mer och mer orolig, då marschen hvarken vid arresthuset eller till och med utanför staden ville taga slut. Alla hennes frågor och ängsliga rop besvarades med nn militärisk tystnad. Sålunda drefs hon igenom den långa palmallten, som förer till Cerito, allt vidare och vidare tills man slutligen stannade vid grefve Almantes slott. IIan mottog henne vid hufvudingången och uttalade med leende älskvärdhet det hopp, att hon nu väl med tiden skulle komma till en bättre föresats. Miralda visade blott sin dolk, hvilken både det manliga och qvinliga könet af den lägre och borgerliga klassen alltid förer med sig, och en blick af det djupaste förakt. Lugnt steg hon in uti de praktrum, som voro ställda till hennes förfogande, och hänlefde der sina dagar och nätter under fångenskapen med dolken alltid i handen. Hon hade förr vid åtskilliga tillfällen omtalat för Pedro grefvens oförskämdhet och hoppades nu att kärleken skulle låta honom träffa mått och steg till hennes befriande. Och så skedde det. Fedro visste att i första rummet skaffa sig, förklädd till munk, tillträde till slottet och fullkomlig kännedom om tilldragelsen. Och nu var han nog försigtig att behålla hela händelsen för sig sjelf, för att kanna meddela densamma enfamt åt