Norrländska Korrespondenten – 5 januari 1869, sida 2

en annan; men i sin passion ansåg han sig för den utvalde. I sin högvälborna lättfärdighet och fullkomliga visshet om seger tände han sent en afton, då de fiesta butikerna redan voro stängda, ännu den bästa cigarren hon egde och egde, och förblef, pratande mad henne sittande tills han öfvertygat sig, att det hade blifvit tyst och tomt på gatan. Nu bjöd han henne med den älskvärdaste oförskämdhet (hvilken blott igenom en såkallad puobels bildning och ett fortfarande Hutvaldte umgänge kan vinnas) hvilken summa som helst för hennes hus och rörelse, och tillika, om hon ville blifva hans hjertas fria älskarinnag, så kunde hon när som helst ja till och med genast, taga hans slott i Cerito, icke längt från Havanna, i besittning. Miralda gjorde kort process med h nom och gaf honom adress på en butik, der cigarrerna voro mycket bättre, så att hon hoppedes för framtiden vara befriad från hans besök. Han skämtade och ville komma henne närmare. Med en blixtrande dolk blef hon lungt stående framför honom och betraktade honom med stolta blickar. Grefven blef flat och aflägsnade sig. Några dagar derefter i skymningen gjorde ett par dussin soldater halt framför Miraldas butik. En löjtnant steg in och förklarade henne i lagens namn för sin fånge. Hon stängde sin butik och lät bortföra sig i lagens namn, som