Norrländska Korrespondenten – 5 januari 1869, sida 2

grund uti intresset för hennes cigarrer. Så mycket är afgjordt, att icke någon som en gång hos henne tagit sina cigarrer, kunde tänka på att köpa hos någon annan. Ingen var i ständ att åter slita sig lös ur den trollkrets, som omgaf henne. Hvar och en var liksom tvungen, att på en gång hålla sig på ett visst afstånd oes tillika i hennes närhet. Men ändtligen kom det dock ut emellan cigarrökare af yngre qvalite att hon framför alla andre föredrog en sträf ung båtskeppare, som seglade med varor på andra sidan hamnen mellan Punta och Moroslottet. Ilärigenom blef Pedro Mantanez (detta var bätskepparens namn) snart nära nog likaså berömd som Miralda. Det andra könet intresserade sig för honom, alldenstund man var nyfiken att få veta huru den såg ut, som så oupplösligt hade fängsla tden skönhet, som blott behöfde att välja emellan allt hvad Antillernas perlresidens hade att bjuda på rikast och skönast; och herrarne formligen studerade honom i det hopp, att de genom att härma honom med tillägg af sina egna förmåner kunde uttränga honom. Dock detta tycktes grefve Almante, don Juan af Havanna, alltför tråkigt och förnedrande för sin ställning och minnet af hans många segrar, Han var hennes trognaste och liberalaste kund, Miralda pratade med honom så öppet, muntert och gratiöst som med hvar och