Norrländska Korrespondenten – 5 januari 1869, sida 2

guvernören, som på hela ön fruktades och älskades som den strängaste och rättvisaste man, och ända till denna dag på Cuba förblifvit en till ordsprak omtalad folkets man. Således stod nu Pedao en vasker dag inför guvernören Tacon och berättade för honom Miralda Estalez öde, på ett manligt, fritt, men genom sorg och kärlek förmildradt sätt. — Och flickan? frågade guvernören med ett dystert moln på sitt ansigte. År hon din syster? — Nej, exellens, mera. Hon är min fästmö! Guvernören lät honom träda närmare höll ett guldkrucifix framför hönom och uppfordrade honom med genomborrande blickar att svärja himmel och salighet att han talat sanning. Pedro knäböjde, kysste korset och utsade med fasthet: oJag svär!a Nu skref guvernören några rader, ringde och gaf det skrifna åt pagen för vaktens kapten. Pedro infördes uti ett annat rum och blef tillsagd att vänta; ty hans angelägenheter skulle snart utredas. Efter tvenne timmars förlopp stod grefve Almante och Miralda inför öns regent, som gjorde den förstnämnde föllande fråga: — Ni har missbrukat vaktens uniform för privata afsigter emot denna flicka, är det icke så?