Norrländska Korrespondenten – 29 december 1868, sida 3

deri, att ett lätt regn af slagg och glödande sand hade, osedt af oss nere vid foten af berget, plötsligen fallit. Under det jag skrifver detta (kl. 8 på morgonen), höjer sig rökpelaren ännu, men mindre imponerande och mindre regelmessig, och röken söker att välta sig nedåt berget och skyla dess topp för våra blickar. Vi hafva ännu icke nägra underrättelser från de städer som ligga närmare uppe vid kratern. Sannolikt har utbrottet hittills endast medfört regn af sten och aska. Den snö som änau betäcker den nedersta delen af käglan, har fått ett smutsigt utseende, som sannolikt kan tillskrifvas ett regn af aska och sand. Ett dylikt regn torde hafva fallit på bergets östra sluttning, men detta är dock endast en gissniog, som stödjer sig på vindens riktning emot landet. Hvad skall följden blifva af detta första tecken på Etnas vulkaniska verksamhet? Skall den flytande eldmassan i berget öppna sig en utgång, skallen lavaström frambryta och medföra alla de fasor, som annars äro förenade med ett utbrott? Den omständigheten, att den vanliga tidrymden icke förflutit sedan den sista rätt ansenliga eruptionen, kunde häntyda på, att ingenting mera allvarsamt förestår. Men å andra sidan äro reglorna för anfallens periodicitet alltför osäkra, för att något skall kunna byggas på dem. — P. S. I detta ögon