Norrländska Korrespondenten – 22 december 1868, sida 3

Hurn man bildar en konsumtionsförening. (Ur Arbetaren, tidning för Swerges arbetare.) Wi tunna ej neta of nöjet att efter en engelsttitning återgifwa följanre berättelse af en arbetare om, huru man tan bilda en få kallad fonfumtiongförening med små mertel, men oöfwerffårliga werkningar uti tidernas lärgd: Några af samwertsamhetens fördelar funna förwerkligas of 10 till 12 perfor ner med ett fapital om lika många rifgtaler. Efter fom hwarje by fan säga fig hufwa fin enen landthandlare, få finner jag ej något skäl, hwarför den ide äfwen fan ha fin förföljningå-förening. Röreljen börjas wanligen af några af de mera tänkante och förutseende arbetarne på en plats, hwilka efter det de talat om ämnet, sammankalla ett möte uti något af deras hus, eller i foltffos tang lokal. Det fan då anses båda godt för framtiden, om 12 eller 15 personer infinna sin. Den förening, till hwillen författaren af dessa rader hör, hade mid sitt sörsta fammanträre envaft 11 pers soner närwarante, men de woro ihärdiga — od) häri ligger hemligheten af all framgång. De biltade wid detta möte en fomite cd) afsände twå af fina merlommar att besöka ven närmaste fammwertfambhetsföres ningen, för att pöra fig underrättade om dennas erganisation. Efter en månads förlopp frän deras första sammantråde, hade ve mod att trycka 100 plakater, å hwilka de inkallate til en allmän fame mankomst i byns follskola Deras hafda utgifter uppaingo då till enrast 4 rdr. Å detta möte blefwo 36 namn inskrifna, och I rer betalte hwardera i intrväregaf gift. Man skref till några andra föres ningar, för att erhålla deras reglementen eller stargar hwilta granskades och förs ändrades för att lämpa sia för förhåls landena på platfen, hwarpå de erhöllo stadfästelse hos wederbörande myndighet. Unter 6 månaders tid höll komiteen ett sammanträde hwarje wecka, hwarunder penningar insamlades och nya medlems mar inskrefwos. Efter venna tits för: lopp bare föreningen 75 medlemmar och ett fapital om 1,800 rdr — och 50 rer mar ten högsta fumman någon enffild medlem hade. Det mä nämnas, att hela denna summa insamlats i 50 öringar och riksdalrar, och ej få 25-öringar. Med dvesfa 1,800 rdr beslöto nu medlemmarne att börja affären. Lämpliga handelsböcker inköptes; en liten bod förhyrtes mot en ärlig hyra af 230 rdr och en sörsäljare anskaffades mot en lön af 20 rtrimwedan. Jnrerningen af wår bod, böcker etc kostade oss 360 rer, få wi hade ungefär 1,400 rdr öfwer, att dermed förse boden med waror — och mycket tarflig föga den derför i detta fall ut; men warorna woro wåra egna, och då de sålts, bade wi både tapital och winst: tetta lifware oss ännu mera, emevan det gaf ass insigt i förtdelen af att betala kontant, ty om wi aifwit kredit, ffulle ret ej warit of omöjligt att gå i land med wär affär. Wid slutet of wårt