Norrländska Korrespondenten – 22 december 1868, sida 3

om ett sådant fackeltåg mer, oc) man fan med fog antaga, efter att ba fett hur mebben äfwen då bar fig åt, att flertalet af studenter aktar fig att ånyo utsätta fig för ett dylikt obehag. Af en trowärdig yngre affärsman, hwilken på söndageqwällen öfwerfölle och wålrfördes, bar följante berättelse om förloppet blifwit retattionen af Astenbladet meddelad. Rämnde person, som war i fulllomlig okunnighet om de uppträden, hwilka egt rum natten mot söndagen, hare jemte ett par bekanta tillbragt söndagseftermidragen på Södermalm. Ifjrågamar rante person, som med sin familj bor på Ladugärdslanret, mar jemte nämnta bekanta stadd på hemwägen, och tänte lita litet till att något owäsende passerat på söndagsaftonen. De togo wägen från Norrbro twärs öfwer Gustaf Adolfs torg åt Arsenalsgatan. Anlända till hörnet af operakällaren, möttes de af en i fullt sporrsträck framilande patrull af lifgartet, hwilten upptog hela gatans bretd, äfwen trottearerna på båra siror af nämnte gatan. Försfräckte wände de då om och sprungo nedåt strömmen utefter trottoaren utanför operahuset. Jfrågawarande person hate ej få snabba ben, fom de andra, hwikka lyckades untlomma. Det jöll honom ide heller in att par trullen skulle rida upp på trottoaren, för att förfölja honom, tå ingen enda menniska mer än ban syntes å tenna trottoar. Han berrog fis emebertid deri. En lifgardift red upp på trottoaren od) förföljte honom. Den förföljve drog fia in i en smyg mid takrännan på förra fivan af stora porten till operahusct, men bare knappt hunnit intaga denna plats, innan han erhöll ett hugg öfwer hufwudet, hwilfet rod skyddares af den påbhafta hatten. Ögonblickligen derefter er: höll han ett nytt hugg öfwer högra ars men, hwilket medförre den werkan, att han netrignade å trottoaren oc förlo: rate sansen. Samtitigt fom förenämnta wäldsamheter utfördes mot henom, hörde han skrik från den metsatta trot: toaren, löpande utefter norra sidan af toraet. På reona trottoar bare hon fort förut observerat några fotwandrare, dels herrar och tels fruntimmer. En siund blef den sårade i sanslöst tillständ liggante på ten platå, der han stupat, men fedan han åter kommit till besinning, kraflade ban fia upp, sökte reda på fin hatt, som affallit och fanns lips gante i rännstenen. Härunter tillkom en poliskonstapek, hwilken i myndig ton befallde honom att aflägsna fia. Den sårade berättare tonftapeln förloppet och förebrädde honom med anledning deraf hans uppförantre. Den fårade, fom lyd: ligtwis ide mar wärre skadad än att han kunde fortsätta wägen till fots, tog nu en lång omwäg uppåt Regeringsgatan och) derifrån till sitt hem på Laduaärdslantet. Han har sedan måst på mer armen lindar, men någon menförbet för framtiten är ej att befara af det honom tillfogate hugget. — Carl den Tolftes fest i Diisfeldorf. En enskildt bref til Dagens Nyhbeter omförmåler att ten 30 November i Dis: seldorf firade8 af der boende skandinaver å deras klubb, kallad ESfåpet, på ett enfelt men wärdigt sätt. Transparent med Carl ten Tolftes namnchiffer, ins sattad med swarta draperier, hängante