kar om recensienen öfwer min föregörnde uppfate; oc anhåller terföre om plats i Eter titning för följante: Till Nonos recensent! Då untertecknar — författare till den olyckaliga uppsattsen om provinsautstäntnngebolaaet i N:o 90 af tenna tidning — taft ten owantade äran att, met fina, mer ajseende på rältstrifming etc., arun om, som vecens. maste merdgifwa, vVartt profiwate rader, hafwa åstablommit det uppseente, fom Eder recension gifwer wid banden — en tärd tan gora mydet af litet — tristar förj. så mydet mera att, ännu en gång, mee delst några rater lemna Eder, såsom res cenjent, nytt stoff — om man jå wul —; och äfven i någon man bemöta Eder recenston. Men när jag häruti inlåter mig, Her sarant, ide för att söta gens brijwa gjorta paståäenten ter deese gålla språlfset — Jug är twertom tacksum för hwurje befogad unmärkning; oc) att bes wiha tet recens. äfwen begått strifsel, wore naturligtwis oerhörct om ide omöjligt!) —; utan mill jag entuft i förs:a rum met papela lörhållanren, hwilta äro för Dana, att de, om recenj. welat taga dem i öctrattande, stulle hafwa gifwit recensienen en helt annan taraltär. Met tesse förhållanden, menes naturligtwis Jörst och främst undverwisningds wäjenrets beslaffenh.et, såwälanu, fom mid titen op undert Gdnars stolalrer: — ett underwisningswäsence, hwars ftyrande elementer synes min,: tafwa tänkt på, att, om möjligt, hos hwarje firnft föra inprenta grammatitaluska kunskaper om mocersmåleto rätta bruf. Detta, Jemte barneto egen likgittighet och för: ältrurnes ul aumoger, såwäf efonomissa omständigheter, fom ofta hysta fördom och tortsynthet ter ret gäller att rätt wärtera sädana tunskaper, är wäl den egentlixa gruacen tiu de olita grarer aj bet: oc) språlfunskap, fom swenska nar tionen hittills bestått och troligen här vonetter kommer att behå ress söner. Och äro förhållanden, fom wit netskrifwantet af ifrågawaranre recension förs tjenat att tagas i betraltande. Allt ret ver äro saler, fom recens. tyrs ligt mer. Men om recens. lika tydliat injer följterna derai, blir en annan fråga; emerun tet är inst tecse följter, som hos författaren uppenbarals fig och för hwilia recens. welat angripa förfate taren, men troligen ide päsamma aång fått syn på tet, fom, i förbigående saat, fa nörwäncigt borde undergå en grund tig reformation. Att författarens okunnighet om Åpråkets lagar och topifene fordringar ensamt bar framtwingat recensionen är söga troligt, emedan man, med sufll såterhet, tan antaga, att om det recenserade warit i recenj:s smak, skulle wCira större jetaktigheter (i såwät ett som annat asseende) hafwa tolererats. Tislät mia härom wårsertill Eter sjelf, herr recensen!! — Jag intåter mig ide v-uanti att belysa te motiver, som eg. njort recensionen nrwändin; Men inom parenthes sant Untar aflerningsröret Mer recens. och, fast mera, ten tidningeläfende allmärhetens, tillötelse — för hwillen mår polemik torde wara föga unterhållante —-— toger jaa min friheten återga till oswan nämnta förhällanren. Olika erarer aj sprätltunstap bar owillorligen till följr, att metan den ene,