sökte honom. Jemnt var hon vid hans sida och gjorde honom oupphörliga frågor om anledningen till att han ej alltid var glad eller belåten med det eller det förslaget, som man gjort upp för nöjen och utfärder. Ingenting tröttar mer en karl, än efterhängsenhet hos den qvinna han älskar. — Detta fel hos qvinnan kan lätt döda männens kärlek. Axel med sitt flyktiga lynne hade längesedan insett att Oda ej var den, som passade honom till följeslagerska genom lifvet; men det hade smickrat hans fåfänga att hon af alla sina tillbedjare hade utvalt honom. Dessutom afundades ju alla hans bekanta honom hans lycka. Det står minsann icke hvarje fattig löjtnant till buds att få en ung, rik och skön arftagerska af hög börd och som älskar sin fästman äuda till galenskap. Axel insåg allt detta, och det fanns stunder då han ansåg sig sjelf som en lyckans gunstling; men så kom Oda med sin etterhängsenhet, och slut var det med Axels glada lynne. Flera scener och uppträden hade egt rum mellan de älskande under den korta tid de varit förlofvade; men de hade alltid slutat så, om än Oda till en början trott sig vara den förolämpade hona genom Axels öfvertygande vältalighet slutligen ansett sig vara den felande. Så stor var den makt Axel egde öfver detta nyckfulla