I fast Oda i sin godhet mot den fordna lekkamraten glömmer rangskillnaden, emellan qen förnäma fröken C. och den fattiga trädgaårdsmästarens dotter, kan Oda ej rimligtvis begära att alla andra skola tänka på samma sätt. Alltså tror jag att etiketten är på sin plats, åtminstone den som iakttages emellan mig och löjtnant C. — Mamsell Blomqvist menar såJedes att jag skulle vara fördomsfullare än min fästmö? trågade Axel häftigt. — Det bör ej ta namn af fördom att hvar och en bibehaller den plats och den rang honom tillkommer, svarade Elin och reste sig, gick bort till pianot och bläddrade i noterna. — Åh, det var snällt, Elin! ropade friherrinnan, glad att ett samtal blet afbrutet, som så lätt kunnat bli plågsamt för hvar och en, som intresserade sig för Elin; vill du spela och sjunga ett stycke för oss? — Gerna, sade Elin och tog plats vid instrumentet. Eiin hade en vacker röst, sjöng med känsla och behag, och hennes sång hade derjemte nägot vemodigt gripande, som anslog känslan. Oda bad Axel och Elin utföra en duett för piano och flöjt, som de ofta brukade spela. Axel svarade tvärt och snäsigt, att han alldeles icke var disponerad för musik den dagen, (Forts.)