Norrländska Korrespondenten – 11 december 1868, sida 3

väl så -godt jag tar fram brefven .. men du skall lofva mig att inte hl ledsen och nedstämd ull lynnet, ty da blir vår högtidsqväll så dyster. Medan gumman hade nagot aut syssla i köket läste henuas datter de olta nämnda brerven. Visserligen smög sig en och annan varm tar ner för den bleha kinden; men Elin torkade oförmåärkt bort dem, da hennes föräldrar och herr Hjelm sago henne, och den goda fickan tvang sig att vara glad, för att icke bedröfva sin omgikning. Så förslot julaftonen ganska lugnt och stilla i den anspråk Herr Isjeim hade slösa familjen. vit bjuden af bada presthusen och länsmans att tillbringa sulafton i någotdera af dessa hem; men han föredrog att stanna hemma. för att förkorta den Janga qvällen hade Khlns mor mycket rart att bjuda pa, och Carl Hjelm bade atskilliga passande presenter åt såväl de gamle, som deras dotter. Åt den sednare hade han valt rätt många goda böcker, som hon med synbart nöje emottog. — Tack, herr Hjelm, sade Elin mod en vacker blick och räckte den unge mannen sin lilla fina, afmagrade hand, tack för all er godhet emot oss alla! Af mor hör jag huru suäll och deltagande ni varit mot henne under min sjukdom. — Hvem kunde annat än beklaga den arma modren, som med förtviflan