Ilins mor, som ej kunde läsa skrifvet, anade cj heller att det var brefven som vållat hennes dotters hastiga sjukdam; men snart kom hon dock genom Elins febertantasier underfund med att så var fallet, Först nu erböll gumman en aning om att Elia älskade löjtnant Axel. IIuru bittert, men för sent ångrade ej nu den gamla, att hon sillätit sin dotter att läsa, sällskapa o a spela med den unga löjtnanten! Herr Hjelf for genast sjelt till närmaste stad för att hemta ut en läkare och var outtöttliv uti att trösta de bedröfvade föräldrarne och underlätta deras mödor och Jekynmner under dessa mulna, qvalsulla höstdagar, då deras enda barns lit hängde på ett hårstrå. Ändtligen segrade lifvet och kort före julhelgen var Elin så pass återställd att hon påklädd förmådde ligga på en Under Flins sjukdom hade ej något bref hvarken från Oda eller Axel anländt. Annu orkade Liin ej besvara deras sednaste bref. v Elin var sorgsen till sinnet, IIon ihågkom brefvens innehäll, men hade så gerna velat läsa om dem ännu en gäng. Men det var något, hon visste ej hvad som Jag efter dag hindrade henne att fråga modren efter dem. Julaftonen på morgonen sade hon ändtligen